Fortsätter på annan adress.

Det har ju blivit lite lätt beroende framkallande, det här med att blogga. Och det har framkommit önskan om att jag ska fortsätta, även om jag inte bor i Istanbul. Och vad gör man inte för sina vänner liksom. Så jag fortsätter. Fortfarande En Lång Blondin, men utan Istanbul. enlangblondin.blogspot.com

Görüşürüz Istanbul!

Oj, vilken dag. Förutom att jag checkade in ca 12 kg övervikt (det kostade) så släpade jag runt på ett 15 kg handbagage. Kände mig som världens ensammaste människa när jag med mina 6-7 kollin stånkade mig genom Kastrup, ner till tåget, på tåget, in på centralen i Malmö, upp på Forex, ut för att hitta taxi (som de flyttat sen sista jag var här). Suck stång och stön. Väl i lägenheten insåg jag att jag måste ner i förrådet och hitta täcke, kudde, gryta, tallrik, mugg... Mer suck och stön. På det en stor stor känsla av saknad och massa andra konstiga känslor. Men det känns tomt. Saknar min lilla familj, Aras och Coffee.

Välstrukna vita dukar.

Och en personal som är precis så lagom trevlig och uppassande att man känner sig speciell och utvald. För att inte tala om maten, varje (liten) munsbit i avsmaknings menyn gav smaklökarna rejäla kickar. Och den härliga Pinot noir till gjorde också sitt. Vi käkade på Mimolett, en relativt nyöppnad restaurang på samma gata som vi bor, med en ambition att komma in i Guide Michelin.

Ganska tydlig målgrupp.

Jag och Aras käkade på en väldans tjusig restaurang i går. I de rymliga skinnfåtöljerna utanför toaletten låg fyra affärs-magasin, med rubriker som "CEO of the year". Känns som om restaurangen ganska tydligt vet vilken typ av gäster de brukar få.

Kaymak.

Är en kräm som smakar gräddig och som man måste kombinera med honung (bal kaymak). Äts till frukost på en bit simit.

Bästa bakfylle brunchen.

Är helt klart en turkisk frukost. Man kan äta i evighet.

Några hejdå.

Samlade ihop ett par vänner för en avskedsdrink på Babylon Lounge igår kväll. Trevligt, men kvällen gick alldeles för fort och plötsligt var det dags att krama om och säga hejda, konstig känsla. Efter Babylon skulle jag och Aras möta upp Melis men på vägen fastnade vi i en bar och en servitör Aras kände och som gav oss oräkneligt antal gratis shottar. Det ledde i sin tur till att vi var tvungna att gå hem.

På bild en Passionsfrukt Martini. Herrejisses vad god. Som godaste sorbé glassen liksom. Och bild på oss lånad av Elisabet.