Middag med vin.

Tillslut blev det alltså vin till maten. Och riktigt gott var det, Teriyaki lax bättre än Koi.

Sprittillstånd yok.

Efter det fjärde eller femte Topshop i Istanbul hittade jag min väska jag letat efter i en vecka (i Nişantaşı). Efter det skulle vi äta middag och valet föll på favoriten House Café, tyvärr valde vi en restaurang för nära en moské så inget vin serverades... Bara till att resa sig och trava till deras andra restaurang i närheten, med tillstånd.

Idag firar vi.

Igår somnade jag i soffan framför Mad Men och Aras spelader fotboll, i dag firar vi mitt lyckade nivåtest med bubbel och ost.

Har hittat mitt gym!

Det är gratis och utomhus! Precis bredvid en lekplats så tanken är kanske att barnflickor, hous wifes och mammalediga (mammaledighet i Turkiet är nog i och för sig att vara house wife...) ska komma i form medan barnen leker.

Bästa uppfinningen.

Har ju nämt ett par gånger innan att man väldans enkelt kan beställa hem precis vad som helst som är ätbart till dören. Det är genom denna sajten www.yemeksepeti.com 0ch mannen bakom den är en rik man idag. Genialiskt koncept. Frukosten idag bestod såklart av fibermackor och havregrynsgröt med grönt te, men min sambo beställde toast och granatäpplejuice.

Inte en endaste väska hitentills.

En hel månad har gått och jag har inte shoppat en endaste väska... Nu har jag sex dagars ledighet och massor av tid att spendera på stan, får se om det blir någon tillökning.

Denna butiken hittade jag precis bredvid förra second-handbutiken jag skrev om. En turkisk tjej med eget märke, kläderna var inte helt i min smak. Men skärpen var mycket fina och hyllan med vintage väskor fick min uppmärksamhet ett bra tag.

Kära vänner, en månad har passerat.

Jag blir så glad när ni kommenterar eller skickar ett litet mail med en hälsning! Framför allt min fina familj/släkt är bra på detta! Brossan, jag saknar er och barnen (och Johan, jag tror inte ordet arbetsförmedlingen ens existerar i Turkiet), när fem taxibilar tutar samtidigt längtar jag efter Stockis och lugnet, mina tjejer saknar jag och kommer att sakna ännu mer framöver; en snabb latte på lunchen eller ett glas vin en fredag efter jobbet och man är på banan igen. Inte en buss har jag åkt men jag tänker på er ändå, på klubben.

Ett fungerande telefonnummer har jag inte haft på länge (om ni undrar varför jag inte svarar på sms, så beror det på det...). Ska reda ut det nu när jag är ledig ett par dagar.

Och avslutningsvis: boka in en resa till Istanbul vetja.

Tisdagsvin.

Aman Allahım, eller herregud som vi säger i Sverige. Jag fixade det. Grammatiken var väl på håret och jag tror till och med att det var en snäll rättning som gjorde att jag klarade det, men 15/15 på läsförståelsen! 12/15 på diktamen, 17/20 på lyssna och sen skriva... och ja, 76/100 sammanlagt. Helt ok, långt ifrån de bra resultaten i klassen, men men, jag gör ju det här för min egen skull och ingen annans...

Vi firade såklart med ett par flaskor vin. Extremt välbehövlig. Träning och en liten fylla är det enda som får mig tillbaka till balans efter att jag varit ur balans. Sån tur då att jag gillar att träna. Idag blev det dock vin, fnitter och pepp.

Herrejisses.

Vilka dagar det varit, ren panik och väldigt mycket dålig energi. Turkiskan är så mycket svårare än jag tänkt mig och tempot är så mycket högre än jag kunnat föreställa mig. Trodde när jag sökte att det skulle vara en lite småkul språkurs (ungefär som den jag tog i spanska på Folkuniversitetet för ett par års sedan...). Men knappast, detta var ju på fullaste allvar. Och jag var inte förberedd en sekund på det. Klarade jag det då... Hehe, vad säger bilden ovan.

Saat bir (kl 01.00).

Jodåsatt, jag är nog inte ens i närheten av att pluggat klart, men mina två sambosar sover sött.

Liva upp.

Måste liva upp med lite ögongodis innan allvaret börjar. Från en liten butik jag hittade i fredags, glittertoppen på bilden ovan kanske måste inhandlas som tröst i morgon, eller ännu bättre, som belöning. Hoppas det senaste.

Panik yok. Panik var.

I morgon är det då den stora dagen, dagen D, domedagen, dagen då allvaret börjar. Klarar jag inte testet får jag inte fortsätta till nästa nivå, eller som Meltem (vår lärare) sa "klarar ni inte testet kan ni inte tukriska". Jag kan inte uttrycka med ord hur nervös jag är och jag kan lova er (fast ni inte tror mig) nervositeten är befogad. Det är fem olika delar, gramma, läsförståelse, diktamen, komposition och hörövning. Klarar man inte får man gå om. Känns sådär att eventuellt ha betalt för två nybörjarkurser...

Nu är det råplugg som gäller till sent i natt.

Tråkdag.

Idag kommer jag nog inte att gå utanför dörren, måste plugga. Glosor, verb och grammatik. Vi har ju det STORA provet på tisdag, något jag helt missat att man hade. Trodde jag sökt en utbildning som var i stil med Folkuniversitetet fast med bättre lärare. Men icke, detta är på fullaste allvar. Klarar jag inte provet så får jag inget certifikat och kan inte gå vidare till nästa nivå... Viss panik har jag just nu, man vill ju inte fastna i nybörjare nivån och få gå om den med nya studenter.

Mer Wermke.

Jag fortsätter att hitta gula knutna händer överallt.

Idag borde jag plugga.

Men först behöver man lite stärkande lördagsfrulle. Vi beställde så mycket frulle att bordet inte räckte till.

Barrunda.

Fredagskväll, efter en power-nap och dusch var jag redo för lite drinkar. Vi mötte upp Aras vänner i Asmalı Mescit, en sidogata till Istiklal. Det blev både salsa och dans till 90-tals hits... Och det är väldigt trevligt att de tar upp drinkbeställningar även om man står och dansar, som svensk är man mer van vid att använda de vassa armbågarna vid bardisken.

Solsken.

Gårdagens eftermiddag var verkligen riktigt skön, solsken och lång promenad med vår lärare Meltem, från Sultanahmet till Karaköy över Galata bridge. Denna härliga (lilla) tjej är fylld med energi och älskar verkligen att lära ut det turkiska språket. Tror ingen av oss i klassen kommer att glömma fraser som "problem yok!" och "Energi!!".

Baklava.

De som säger att baklava och Turkish Delights är för sött samtidigt som de äter ett halvt kilo svenskt lösgodis har inte smakat riktig baklava eller delights. Idag gick jag och Charlotte tillsammans med vår underbara lärare, Meltem, och åt baklava på Istanbuls bästa Baklava ställe.

Och man måste ju kompensera för de uteblivna kalorierna som lunchsalladen erbjöd. Balans kallas det.

Streetart.

Vem trodde detta om mig.

Lina på en traditionell turkisk köfte restaurang. Ätandes en halvtrist sallad så klart, klassen på gemensam lunch. Och inget fredagsvin blev det, serverades inte alkohol på restaurangen.

Urk.

Vet inte varför, men jag sov urdåligt i natt, händer i princip aldrig. Sover alltid stenhårt tills klockan ringer. Känns som jag inte har sovit alls och vaknade således "på fel sida av sängen" (som för övrigt måste vara ett svenskt uttryck), borde kolla med tyskarna i klassen vad de säger. När vi säger "Detta är ju rena grekiskan" säger de "verstehe bahnhof" (förstår tågstation). Och det låter jätteroligt när man översätter till engelska.

Dessutom känner jag mig enormt stressad inför det stora nivåprovet vi ska ha på tisdag. Klarar man inte det får man inte gå vidare till nästa nivå... Tänk att bli fast i nybörjarkursen för evigt.

Grönsaksland med kött.

Idag käkade vi lunch på en vegetarisk restaurang vi fått tips om, men självfallet måste en vegetarisk restaurang i Turkiet servera kött... Så det gjorde den. Men de flesta rätterna var vegetariska. Bostana heter restaurangen, bostan på turkiska är grönsaksland.

Klassens clown.

Varje klass har ju sin egen clown, även vår såklart. Härligt, alla lektioner förgylls på ett eller annat sätt.

Frulle med klassen.

Idag käkade hela klassen frökens hembakade turkiska bullar (börek), fyllda med potatis eller ost, på samma teställe som förra gången. Solen sken från en klarblå himmel och vi konverserade på turkiska "igår efter skolan åt jag lunch, efter det pluggade jag, efter det mötte jag Aras, efter det lagade vi mat" osv... exakt såhär låter det, fast på turkiska såklart... Skulle jag försöka mig på en konversation med en turk kan jag berätta om min gårdag. Inte mycket mer.

Så långt ifrån varandra man kan komma.

Men ändå på olika sätt hemma. För några veckor sedan andades jag början till hösten från en gammal herrcykel, idag knatar jag runt på gator så packade med människor att man ständigt rör vid någon eller trampar på någon... Fantastiskt och märkligt hur snabbt man kan känna sig hemtam och hur anpassningsbar människan är.

Man kanske skulle börja bära hatt.

Och långa svepande kjolar i tunna material. Stora broscher med tygrosetter och alldeles förstora halsband! Härlig liten butik i Cihangir.

Gözleme och läxläsning.

Jag och Charlotte satte oss i solen på ett café i Cihangir och gjorde läxorna, till lunch blev det turkiska pannkakor (Gözleme) med fyllning (tar alltid spenat). Billig och helt ok lunch!

Som vilken stad som helst.

Efter att besökt mormor körde vi till den stora shoppinggatan Bağdat Avenue (fortfarande på den asiatiska sidan), gatan är 6 km lång och huserar de mesta utav varumärken. Eftersom denna delen av Istanbul byggdes hundratalet år efter resten av Istanbul är gatan precis som vilken storstadsgata som helst, det skulle kunna vara London, New York eller Berlin. Breda trottoarer, rakt och välordnat. Inte ett dugg exotiskt. Märklig känsla faktiskt. Extremt annorlunda från den sidan jag är van vid.

Mormor.

Idag körde vi över till den asiatiska sidan och hälsade på Aras mormor. Mycket söt liten dam som visade sig kunna fler meningar på engelska än jag på turkiska... och detta trotts att det var typ sjuttio år sedan hon lärde sig dem.

Datastrul.

Det fungerar inte smärtfritt för mig och internet här i Turkiet. Numer kan jag dock gå in på Youtube (som Turkiet blockerar för allmänheten). Men efter att installerat ett program som gör det möjligt kommer jag nästan aldrig in på min egen blögg kvällstid. Aras tipsade mig dock att gå genom HideMyAss och det fungerade... Hmmm.

Bästa törstsläckaren.

En klar törstsläckarfavorit är lemonad! De flesta bra caféer serveras sin egna hemmagjorda, annars finns det riktigt goda på flaska. Märket till vänster var först att sälja lemonad på flaska i Turkiet, många märken har följt efter. Jag gillar verkligen att designen varierar så mycket. Från genuint till modernt. Glaset till höger i bild är från The House Cafe.

Hemmakontor.

Har installerat mig i det tredje oanvända (fungerar som hänga-tvätt-rum) rummet i vår lägenhet. Ganska nöjd med utsikten.

Hemmadag.

Idag är ju helgdag och vi har beslutat att spendera den hemma i mjukiskläder! Jag blöggar, mailar och skjuter på mitt pluggande. Vad Aras gör kan ni se på bilden... hehe.

Helgdag.

Igår söndag var det helgdag i Turkiet, Bayram, vanligast är att man träffar familj och släkt den dagen. Lite som julafton alltså. Aras föraldrar befinner sig i Bodrum och myser och jag och Aras bestämde oss för att fira Bayram med en utflykt. Vi besökte den lilla ön Büyükada, med båt ca en timme från Istanbul. Bilar är förbjudna på ön, så vanligaste transportmedlet är häst och vagn. Visade sig bli en ren plåga för oss. Allergi var bara förnamnet, ska aldrig mer åka häst och vagn. Vi fick till och med andnöd efter ett tag och Aras fick röda utslag under ögonen, förutom illröda ögon.

Men vackert var det, (det jag såg genom dimman av tårar), och mezen var god.

Turkiets egna Starbucks.

Kahve Dünyası är Turkiets svar på Starbucks. Och nu när jag tänkte bojkotta Starbucks får man ju leta alternatıv. Min smothie var fylld med gradde och Aras kaffe fick en choklad-sked istället för en vanlig... Så i sann turkiska anda sparade man inte pa sötsakerna.

Lördagsshopping.

Det börjar bli höst, även i Istanbul. Lite svalare om dagarna och nästan kyligt om kvällarna. Detta kräver lite tillökning i garderoben. Så jag och Aras åkte till ett helt vanligt shoppingcenter, Metro City heter det. Jag tror nog jag ska kunna vänja mig vid att leva med en gentleman. Som propsar på att bära shoppingkassarna. Ska nog gå bra. Tillägas ska att hälften av kassarna inte är mina...

På Starbuck kan man köpa Wasa knäckebröd, exotiskt värre. Men jag har bestämt mig för att börja bojkotta Starbucks. Förstår inte varför de envisas med att servera allt kaffe och te i pappersmuggar, även om man inte ska ha take away.

Bakfyllefrulle

Lördagen startade med frulle på vårt frulleställe. Provade lite skeptiskt persilje-te, men det var riktigt gott. Självfallet med färsk persilja och äppleskivor i.