Herrejisses.

Vilka dagar det varit, ren panik och väldigt mycket dålig energi. Turkiskan är så mycket svårare än jag tänkt mig och tempot är så mycket högre än jag kunnat föreställa mig. Trodde när jag sökte att det skulle vara en lite småkul språkurs (ungefär som den jag tog i spanska på Folkuniversitetet för ett par års sedan...). Men knappast, detta var ju på fullaste allvar. Och jag var inte förberedd en sekund på det. Klarade jag det då... Hehe, vad säger bilden ovan.