Snyggare än Mazetti.

Inte långt ifrån i alla fall.

Frulle på sängen.

Tänk att få denna lilla kaffekopp serverad i knäet.

Jag tror våren har kommit till Istanbul.

Och hur var det nu i Sverige, snökaos?

Stor.

Känner mig lite då och då som en jätte. Framförallt när jag tvingas knäböja för att höra vad Aras vänner säger. Och det hjälper ju inte att han ibland kallar mig "big". Och i går kom han hem med denna lilla tavla. Hm.

Mysig passage.

Hittar man precis innan Tünnel Square. Färgglada lampor mellan träden, lummig och mysig känsla. Här satt jag och Louise hela lördagseftermiddagen och gjorde vårt bästa för att lösa livets alla problem.

En ovanligt vacker stad.

Innan jag beger mig till Turkiets fiendeland lägger jag upp ett par bilder från i lördags, var ute med finkameran bland turisterna på Galata Bridge och tog lite moské-bilder och annat. Ovan bild är från Galata Bridge, med alla fiskare som alltid står där, oavsett väder och med Galata tornet i bakgrunden.

Blogghuvud.

Nu har jag inom loppet av en vecka klämt ut två riktigt snygga headers till två vänners bloggar. Känns bra. Hoppas nu läsarantalet ökar drastiskt. Idag fixade jag till Malins header, läs och se hennes blogg här.

Dut.

Ett litet, väldigt snyggt, bär. Dut på turkiska.

Grön kruka.

Tyckte mest att denna bilden matchade förra inlägget. Men det är en fin kruka också.

Turkisk cartoon.

I affären (och på vårt soffbord) kan man hitta ett par olika serietidningar i tabloid-fortmat. Om jag fattat det rätt så är det serietidningar mer för vuxna än för barn (eller är det bara som Aras säger), första uppslaget är bland annat med politiska skämt. Dekalen ovan är en karaktär i en av tidningarna.

En kärleksfull hälsning.

Till alla mina vänner.

Dagens Coffee.

För att understryka vilken fantastisk och speciell hund detta är så så kan jag berätta att när Aras ryckte in för att göra sin obligatoriska turkiska militärtjänstgöring drabbades Coffee av sådan saknad att hon blev deprimerad och fick en halvsidesförlamning i ansiktet. Hon fick även massa gråa hårstrå på nosen. Men nu är hon en lycklig vovve igen som hoppa 1,5 meter upp i luften varje dag Aras kommer hem.

Frida Kahlo.

En av mina absoluta favoritkonstnärer. Utanför konferensrummet i lördags fanns denna fina vägg.

Kate Moss.

Hade visst också besökt samma Hamam som vi. Dock ser hennes besök lite mindre avslappnat ut.

En mur.

Med massa krossat handmålat porslin.

Alla död hudceller ska bort.

Om ett par timmar kommer jag att befinna mig på ett turkiskt bad – en hamam. Jäklar vad skönt det ska bli. Samtidigt som jag är lite rädd, har i och för sig försäkrat mig om att det bara är kvinnor på kvinnoavdelningen, men jag ser framför mig en stor barsk turkisk kvinna som kommer att skrubba mig med bryska händer. Hit ska vi.

Väcker minnen.

Detta fönster väckte några minnen när jag passerade. Framför allt ett från när jag var typ 13 och provade rullskridskor för första gången, redan lång och gänglig blev bara längre. Det var ingen hit.

Çai.

Alla dricker det, exakt alla, på fina kontoret, i affären, på gatan. överallt. Och det är ett likadant fat och glas överallt. Fascinerande. Häromdagen hade någon målat ett glas med fat på en vägg, dagen efter när jag skulle ta en bild hade någon annan försökt måla över med vit färg. Andra bilden från The House Café.

En helt vanlig port.

Grand Bazaar.

Vill man köpa Hamam grejer, mattor, vackra kuddfodral, färgglada lyktor, fejksaker, sjalar... ska man bege sig till Grand Bazaar. Och herregud vad jag älskar det stället. Men man ska vara extremt skeptisk till priserna dom ger en. Och pruta stenhårt. Har man chans att ha med sig någon som pratar turkiska är det en stor fördel. Och det hade varit en betydligt trevligare shoppingupplevelse om försäljarna varit tysta och inte så jobbiga. Men i förra veckan när vi var där, var de avslagna och i lågsäsongs-mood. Mycket bra. Men vi fick så klart stå ut med en del "Where are you from? Germany, England? Japan?" Jättekul.