Sötsug och smågodislängtan.

Fick ett enormt smågodis begär innan, sökte igenom hela den lokala mataffären efter något som inte innehöll gelatin och som kunde mäta sig med en påse smågodis. Detta var vad jag hittade. Ingen succé direkt. Men brittiska Vouges novemberomslag var ovanligt fint.

Ikväll stannar vi inne, tittar på film, dricker rött och kollar på regnet.

Han jobbar om natten.

Har ju skrivit om Wermke innan i bloggen, här kommer ett par till av hans konstverk.

Fint.

Finns en hel del second-hand butiker i denna stilen runt om i Cihangir, härliga miljöer och vackert arrangerade föremål.

Det öser ner.

Regnet fullkomligt öser ned, som jag sagt innan så är det inte landet lagom, är det fint väder så är det riktigt fint väder och är det regn så är det rejäla skurar hela dagen lång. Idag är en sådan dag, tar emot att gå ut så vi får se vad som händer.

Rakınight.

Igår kväll käkade vi meze och drack Rakı. Och så här går det till för er som undrar; först får man en fetaostbit och melon på tallriken, man häller upp Rakı till lite mindre än hälften i glaset, fyller upp med vatten och en isbit, efter det väljer man meze, t ex vinbladsdolmar, räkor, olika små fiskar i inläggning, auberginepuré, sjögrässallad osv. Efter det mellanlandar man med lite varma meze, som t ex kalamari och casserole. Sen är det dags för fisken. Man väljer sort, får in en hel fisk på tallriken med lite ruccola, lök och citron. Middagen avslutas med turkiskt kaffe, man spår sin framtid i sumpen och går nöjd, mätt och glad till sängs.

Jag klarade det!

Ännu ett turkiskatest som jag klarat utan att ens fatta hur... Nivå två! och 71 poäng utav hundra. Än en gång långt ifrån de bra resultaten i klassen, men det känns som om det kvittar, jag klarade det! Och självfallet firar man med vin, hela eftermiddagen lång... Jag firade med Louise, Miki och Malin.

Sushi i en box.

Vilken tråkdag jag haft, inte varit utanför dörren på hela dagen. Middagen bestod i hemlevererad sushi. Men pluggat har jag, lång ifrån lika mycket som till förra provet, så vi får se hur det går. Känns som turkiskan bara blir svårare och svårare.

Min innesittar dag innebär att jag missat firandet av "Republic Day", hade varit kul att se lite parader och nationalistisk anda, som svensk inget man är van vid.

Energi.

Något som kan behövas när man pluggar turkiska. Och inte händer det ofta att man äter en frukt man aldrig innan har smakat, men i skålen (förutom Granatäpple och Satsumas) finns Ayva ett typ av turkiskt äpple, ganska sträv i smaken. Läs om den här.

Fint.

Ytterligare en trevlig affär bakom Galatasaray skolan.

Helgdag och inte ens sovmorgon får jag.

Hårt liv här i Istanbul, helgdag i dag, men här finns det ingen tid för att ligga och dra sig i sängen. Måste plugga stenhårt hela dagen. I morgon har vi nästa nivåtest. Känns inte lika blodigt allvar denna gången som förra. Men hade varit kul att klara det. Bjuder på en inspirerande bild från min läxbok...

Kreativa turkar.

Det finns otaliga små butiker med egendesignade accessoarer och kläder i Istanbul. Bakom Galatasaray skolan hittade vi en gata med många små butiker. Den blå väskan på bilden skulle jag kunna vara en spekulant på...

NU är det höst.

Har tagit ett bra tag för hösten att leta sig hit. Men den kom igår, regn och kallt (ca 15-16 grader), har svårt att tänka mig att det skulle kunna bli varmt igen. Perfekt med soppa till lunch, och turkisk yoghurtsoppa med mynta och kikärter, så himla gott.

Oktober.

Just nu pågår en filmfestival som heter Film Ekimi. Ekim betyder oktober men också att plantera. Letade efter årets affisch som jag tycker är mycket snygg, ni ser den här, när jag hittade förra årets, som är riktigt riktigt bra!

Guldstjärna.

Charlotte tyckte jag pluggade på så bra i dag at jag var värd en guldstjärna. Känns bra det. Hjälpte med grönt te och färskpressad kiwi-granatäpple-apelsin-juice.

Mjau.

Överallt på gatorna ser man dem, hemlösa men välmående (alla här i Cihangir föder dem). Det jamas och väsnas när Coffee rastas. I små desginbutiker har formgivaren inspirerats av dem och i dag fikade vi på café Kedi (katt på turkiska).

Kommer jag att bli turk nu.

Frågan har ju dykt upp, tankarna med. Jag har ett halvårs tjänstledigt från mitt jobb i Sverige och hyrt ut min lägenhet lika länge. Men inget är ju omöjligt att förlänga. Jag trivs riktigt bra, staden är fantastisk. Men självfallet är det att bo med sin älskade, som man längtat efter i ett år, som gör det hela riktigt riktigt trevligt. Allt hänger på att jag hittar jobb och kan försörja mig, mina sparpengar lär väl snart ta slut... Jag tänker inte jättemycket framåt, men känner i magtrakten att Sverige vinner när det kommer till semester (2 veckor här, minst 5 hemma), mammaledighet (typ ett år hemma, 3 månader här), pappaledighet (vad är det, säger man i Turkiet), sjukvård (superdduperdyr här och tack vare skatt (som jag älskar att betala) typ gratis hemma) osv... Vi får se vad som händer, jag kanske startar en egen superframgångsrik turkiskverksamhet som gör att jag kan bestämma över semester och annat helt själv...

Plugg hela veckan lång.

På fredag har vi nästa nivåtest, känns sådär. Men denna gången tänker jag inte panika som jag gjorde förra gången. Går det så går det. Och allt blir lite roligare om man livar upp med små sköna butiker som förgyller pluggvardagen. Denna hittade jag i Cihangir, egna designade kläder mixade med små söta pryttlar.

Blev ju med hund.

Fick en hund på köpet när jag blev sambo. Och vilken fantastisk hund. Förmodligen världens smartaste och sötaste. Igår vad det duschtid, inte jättepopulärt.

Absolut bästa fyllematen.

I Malmö blev det för det mesta falafel efter krogen. Ibland BKs pommes med cheddar cheese. Här har jag hittat en klar favorit. Ett (ganska stort) hål i väggen på Istiklal som säljer enbart pommes, absolut inget annat. Man väljer storlek och vilken sås man vill ha (12 olika att välja på). Helt perfekta pommes och med en helt perfekt smält cheddar över...

Trogna läsare börjar kanske se ett mönster.

Varje söndag hittar vi en anledning till att gå ut och äta frulle, i dag var det "det är ju faktiskt soligt och varmt, vem vet hur länge till". Och svettades gjorde vi faktiskt på Vogues underbara terass.

Aras har som vana att alltid beställer bacon och ägg, första gången jag ser denna rätt serveras såhär snyggt och stylish.

Jazz.

Den enda erfarenheten jag besitter när det gäller jazz är den jag fått genom Gunhild Carling och hennes festival. Igår var vi på Babylon och såg en känd turkisk jazz-musiker, vet inte riktigt vad jag ska säga utan att riskera att låta helt oinsatt och omusikalisk. Men jag vill nog helst avnjuta jazz sittandes med något gott att dricka istället för ståendes i trängsel med en GT.

Modemingel.

Igår var vi ju på modemingel, klädbutiken precis bredvid hade öppningsfest för sitt café. Lite småtrevligt men kanske inte så fashionable det kunde ha varit. För visst dricker man hellre bubbel till snittar än bål till chips...

Drömma kan man ju.

I går var tanken att vi skulle kolla på lägenhet, dock blev inte en enda lägenhet kollad på. En kombination av turkisk planeringsmentalitet och missförstånd.

Just nu bor vi i en mycket bra och förhållandevis nyrenoverad lägenhet i mysiga och coola Cihangir. Men det saknas en balkong! Och helst vill man ju ha en balkong med utsikt över Bosporen... Men det är lättare att hitta en 150 kvm lägenhet med utsikt och balkong för 7.000 EUR, än en liten fräsch lägenhet med balkong för ett mer överkomligt pris.

Hej Johanna,

Härligt att få ett personligt mail i kommentarsfältet, så jag tänkte svara med ett personligt mail i inlägget... Jag trivs mycket bra, men ibland kommer svackor av lite hemlängtan då jag saknar vänner, familj och natur (och min lägenhet faktiskt). Turkiskan går sådär som du kanske förstått. Och jag är för feg för att praktisera den ordentligt (plus att Aras är otålig och inte ger mig de fem minuters betänketid jag behöver...). Den första lärare vi hade var super, mannen vi har nu är som sagt ett sömnpiller.

Tänker ofta på dig och Elina, speciellt när jag äter ost och dricker vin. Ofta alltså. Och härligt att ditt exjobb börjar närma sig ett slut.

Här är vädret fortfarande som svensk sommar, obegripligt bra. Njuter varje dag av det. Stor kram vännen och hälsa Anders.

En ganska rejäl lampa.

Denna lampan hänger på The House Café och jag skulle väldigt gärna hänga den i mitt vardagsrum. Fast då ett vardagsrum som är en vindsvåning med extrem takhöjd och rymd, utsikt över Bosporen och broarna...

I’m in love.

Lång promenad med Coffee i det helt perfekta vädret, längst havet, med ett stopp för lite cup cakes i Bebek. Följt av en lugn filmkväll i soffan. Istanbul slutar aldrig att hänföra.

Dessa underbara fredagar.

Hur bra är det inte att kunna sitta hur länge man vill på en uteservering (det är fortfarande uteserveringsväder och svettigt i solen), dricka vin och njuta av att det är fredag. Det är värt allt kämpande med turkiskan i veckan. Idag skedde detta på favoriten The House Café.

Lägg föresten märke till Miki som var blond första veckan för att efter ett tag bli turkmörk till att nu ha riktigt långt hår och vara brunett. Det är magi.

Damernas.

Går inte att ta miste på att man är på damernas när man besöker Perestroykas toalett. Vägg- och dörrdekoration i form av bröst och en skvallertidning i praktisk hållare under toarullen.

Den ryska kvällen i rött.

Ögonrullning.

Hittade en bild från tisdagens mingel som jag inte skäms för. Louise, tjejen till vänster i bild, mycket trevlig danska. Tjejen i mitten himlade med ögonen och rullade dem länge och väl när jag sa att jag tänkte söka jobb i Istanbul. Enligt henne kan man bara få jobb som engelsklärare om man är utlänning. Hehe... Ni som känner mig och min engelska förstår vilken humor det skulle vara om jag plötsligt jobbade som engelsklärare.

Turkiska - vilket härligt språk.

Försökte ta foto på tavlan i klassrummet idag, detta är ett exempel på hur långt ett ord kan bli när man lägger till alla suffix. Dessa underbara ändelser/suffix berättar när det hände (i går, i dag, i morgon), vem (jag, du, han osv), om det är genitiv, ackusativ, lokativ....

Och sista lektionen för dagen i dag bestod av att leka en lek som ingen riktigt fattade vad den gick ut på alternativt hade olika uppfattningar om vad den gick ut på... Lite engelska då och då hade inte skadat vår turkiskaundervisning.

Dessa eftermiddagar.

Efter turkiskasskolan har jag och Charlotte nästan alltid samma rutin. Hem och äta alternativt lunch ute, sen göra läxan på ett mysigt fik, sen strosa lite om tid och ork finns. Igår satt vi i timmar utan att få gjort något, men desto trevligare samtalsämnen. Cafét vi satt på är nyöppnat och inhyst i denna klädesbutik. Trevligt folk som bjöd oss på delights till kaffet, gratis çai och inbjudan till invigningsfest.

Stalindrinkar.

Aras moster (för övrigt en väldigt cool kvinna, bland annat den första kvinnliga chefredaktören på en turkisk nyhetstidning) har en nära vän som har som jobb att öppna upp extremt galna och trendiga restauranger i Istanbul. "Cahide Cabaret" är till exempel en restaurang med cabaré-tema (tänk moulin rouge), "Al Jamal" mellan östern-tema och magdans. Igår käkade vi på Perestroyka, rysk-tema med drinknamn som "Stalin" och en stridsvagn som inredningsdetalj.

15 ayimiz kutlu olsun!

Ovan text fick jag i ett sms innan, idag är det turkdag, hela dagen lång. Jag och Aras måste prata turkiska med varandra hela dagen (startar idag och kommer att vara så varje onsdag framöver).

Och rubriken betyder att jag och Aras tänkte fira att det var 15 månader sedan vi såg varandra på ett dansgolv på Ibiza... Så ikväll blir det middag och jag kommer att ha extra stor handväska så att mitt lexikon ryms.

Det där med att bli bra på mingelbild.

Igår var jag ju på mingel med InterNations, självfallet togs det mingelbilder. Och självfallet hamnade jag på en av dem. Brukar vara så. Och som vanligt så lyckas jag bli riktigt dålig på bild. Jag och Max hade som sport att hamna på diverse mingelbilder i Malmö, och alltid var det två fånar med dålig hållning och armarna slappt hängandes utmed sidorna. Jag tänker inte ens dela med mig av gårdagens bild utan har letat upp en gammal Resumébarbild där jag ser bra ut istället...

Namnlappen på och mingel.

Ikväll minglade vi med andra utlänningar i Istanbul. Minglet hölls av InterNations "Connecting global minds". Kul att träffa andra invandrare, utbyta erfarenheter och skratta åt igenkänningar.