En milstolpe.

Vissa människor påverkar en mer än andra i livet. När jag var 21 år gammal och flyttade från den skånska slätten till den småländska skogen, för att gå på folkhögskola, föstes jag ihop med två andra tjejer i en lägenhet. En av tjejerna pratade jag knappt med på ett halvår trotts att vi bodde ihop, hon verkade helt enkelt bara vara en jobbig tjej som aldrig kunde hålla käft med sina åsikter och lätt överlägsen umgicks med den ännu mer irriterande Åsa... Nåja, ett halvår senare var vi plötsligt extremt bundis och gjorde i princip inget på egen hand längre. Och så kul vi hade. När jag slutade på folkhögskolan hade jag tusen saker snurrandes i huvudet och min karriär som smårabiat feminist och vegetarian hade tagit sin början. Allt tack vare Helena. Och ni som känner mig kan ju bara försöka föreställa er mig utan de "egenskaperna". Inse då vilken betydelse Helena har haft i mitt liv...

Och dessutom har vi som tradition att alltid träffas av en ren slump, mötas på olika platser i livet liksom. Denna gången råkade det bli Istanbul där Helena var på jobb över helgen.