Lite vardag.

En helt vanlig promenad från skolan hem till lägenheten har efter en och en halv vecka börjat kännas lite mer stabil. Första veckan trodde jag att jag skulle bli överkörd bara av att korsa en väg. Turkar kör liksom med bromsen. "You turn and brake" som Aras uttryckte det... Problemet är att det aldrig finns en hel trottoar som man kan följa, så man måste ständigt ta sig ut i gatan och då riskera att bli nermejad av en taxi. Och på tal om taxibilar, tror aldrig jag kommer vänja mig vid att alla taxibilar tutar konstant, hela tiden. Som ren reflex tutar de när de ser en människa, och det bor ju en hel del sådana i den här staden...