fredag 22 januari 2010

Att vara en turk.


Det är märkligt det här med att anpassa sig till ny kultur och annorlunda vanor. Det går snabbare än man tror, plötsligt en dag tänker man inte längre på att trafiken är galen, att taxibilarna tutar (eller jo, just det vänjer jag mig nog aldrig vid), att folk tittar (stirrar) och att det svarta turkiska teet egentligen är ganska kärvt i smaken. Plötsligt har jag själv bryggt en kanna çai som jag själv dricker upp, på gatan stoppar en kvinna mig och frågar vägen på turkiska (okej, jag hade mössa på mig och håret instoppat...) och jag längtar efter turkisk frukost (som jag i början tyckte var mer tapas än frulle).

3 kommentarer:

  1. Intressant att det går så pass snabbt. Skall jag boka en SFI-kurs till dig när du kommer het? :-)

    SvaraRadera
  2. ...min svenska börjar också fallera ser jag...behöver kanske själv anpassas till det svenska samhället... det skall vara "när du kommer hem" och inget annat. S (svenska) F (för) I (invandrare) om du tappat detta begrepp, ett underbart stöd vi ger alla nysvenskar.
    /brossan

    SvaraRadera
  3. Men shit vad kul det måste vara att gå en SFI kurs. Lite som att gå Språkskola här i Istanbul. Folk från hela världen med olika historier och anledningar till varför de flyttat till ett annat land!

    SvaraRadera