tisdag 29 september 2009

Kära vänner, en månad har passerat.

Jag blir så glad när ni kommenterar eller skickar ett litet mail med en hälsning! Framför allt min fina familj/släkt är bra på detta! Brossan, jag saknar er och barnen (och Johan, jag tror inte ordet arbetsförmedlingen ens existerar i Turkiet), när fem taxibilar tutar samtidigt längtar jag efter Stockis och lugnet, mina tjejer saknar jag och kommer att sakna ännu mer framöver; en snabb latte på lunchen eller ett glas vin en fredag efter jobbet och man är på banan igen. Inte en buss har jag åkt men jag tänker på er ändå, på klubben.

Ett fungerande telefonnummer har jag inte haft på länge (om ni undrar varför jag inte svarar på sms, så beror det på det...). Ska reda ut det nu när jag är ledig ett par dagar.

Och avslutningsvis: boka in en resa till Istanbul vetja.

2 kommentarer:

  1. GRATTIS, klockrent. Fortsätt kämpa. Träffa farmor i helgen, hon läser din blogg. Själv åt jag ärtsoppa, knäckebröd och lyssna på P3 idag, kan det bli mer svenskt:-)

    SvaraRadera
  2. Vilken tur att du klarade dig så vi fick en anledning att öppna en flaska Cava och fira med dig. Kram mamma o pappa.

    SvaraRadera