lördag 19 september 2009

Glitterkofta och fest.



















En riktigt kul fest hemma hos M&M på fredgaskvällen. Deras lägenhet var jättemysig och jag och Miki shottade glatt min inflyttningspresent.

Aras har tidigare sagt att området de bor i är utanför den magiska "gränsen", det är helt enkelt lite stökigare där. Så när vi skulle sticka på fredagen sa jag på skoj "tänk om inte taxibilarna kör dit". Aras skrattade och vi gick ut för att haffa en taxi, som vi tre minuter senare hoppade av... Han körde inte till Tarlabaşı...

fredag 18 september 2009

Kreativ reklam på turkiska!























En av Turkiets största dagstidningar, gör reklam på Taksim Square. (Om det inte framgår av bilden så har affischuppsättarna sluta jobba och läser Posta istället...)

Så var det fredag igen!


















Och vilken fredag! Nästan som löning. Bayram (nu är det alltså fritt fram att äta även när solen är uppe) startar och vi har långhelg, på onsdag är nästa dag det är dags för plugg. Sedvanligt fick vi godis av vår snälla fröken och efter avklarade lektioner var det vinlunch. Idag på ett äkta turist-kebab-ställe, så jag fick äta omelett och grönsallad till lunch. Men med två glas vin till det klagar jag inte.

Efter en lunch med intressanta samtal imponerade Mike stort genom att pruta järnet på turkiska när hon skulle köpa blommor. Blommorna ska smycka deras lägenhet eftersom det i kväll är det dags för svenskfest, men ryktet har gått att två svenska tjejer ska ha fest, så lägenheten lär vara fylld med turkar...

Jag ser framemot att ta på mig glitterkoftan och parta loss med folk jag känner! :)

torsdag 17 september 2009

Så var det då det där med att vara lång blondin i Istanbul...

Något jag märkte innan min flytt var 1) svenskar vet inte mycket om Turkiet 2) Svenskar har många fördomar om Turkiet.

Jag har fått höra många underliga saker om turkar och Turkiet. Vissa påstående har varit lätta att bemöta, andra inte, eftersom jag själv inte visste hur det skulle vara att trava runt själv som svenska på Istanbuls gator.

Sverige är ett av världens mest jämställda länder, ändå långt ifrån jämställt. Och visst är vi på långa vägar betydligt bättre på jämställdhet än vad Turkiet är. Men även länder närmre Sverige har en bra bit på vägen. Och självfallet går det inte att sticka under stol med att folks fördomar till stor del finns där på grund utav att Turkiet tillhör Islam och ingen annan religion...

Så hur är det då. Jo, nästan precis som att bo i Malmö. Lite mer trångt på trottoaren, lite mer oljud, lite mer svett, lite mer kaos. Första veckan kände jag mig som utlänningen, tyckte jag stack upp en meter över alla andra på gatan, frågan är hur mycket som satt i mitt huvud. Efter tre veckor börjar det mesta kännas hemtamt, visst ser jag att en hel del män kollar lite extra på mig. Men herregud jag är 180 cm lång och blond, dom kollade i Sverige med... Och visst är vi svenska tjejer exotiska och omtyckta i ett land som Turkiet. Men inte på långa vägar är det hotfullt eller skrämmande. Som i alla stora städer gäller det att vara ”street smart”, man går inte på vissa gatorna själv sent om natten. Istanbul är en miljonstad bland andra, fast lite mer spännande och lite mer exotisk.

Pirat.


















Idag har jag besökt två olika små minishoppingcenter med enbart märkliga saker... Gigantiska tvättmedelsförpackningar, HM-kläder (Charlotte utbrister "Lina, jag har hittat HM i Istanbul"), piratkopierade dvder, konst på posters osv. Surrealistiska ställen. Det blev i alla fall ett par extremt billiga pilotbrillor och ett gäng dvder, bland annat första säsongen av Mad Men!

Müstamel Eşya Evi.




















Är namnet på företaget som restaurerar och designar egna, i mina ögon, fantastiska möbler. Deras affär skapar habegär! Tyvärr har de ingen hemsida utan bara en facebooksida, under namnet Müstamel Eşya EviTyvärr. Ovan möbler skulle jag gärna möblera min lägenhet med.

onsdag 16 september 2009

Çok güzel!











































Här satt jag och Charlotte och pluggade dativ, lokatif, personlig pronomen och allt vad det nu heter... Det går framåt, inte fort, men dock framåt. Och väldigt skönt att både jag och Charlotte är på samma nivå, alltså ungefär lägst nivå i klassen... Någonstans halvvägs fick vi en gratis kaka och vi klämde fram ett nervöst Ҫok güzel!